STARTSIDAN JAKOBS HISTORIA OM SJUKDOMEN FORSKNING KÄRLEK HÄLSNINGSSIDA OM FONDEN ALBUM 1 ALBUM 2 ALBUM 3

Jakobs historia

Dessa ord är vad Jakobs faster Elisabeth inledde begravningen med: Jakob var en pigg och glad pojke, med stark personlighet och utstrålning. Jakob var fylld av energi och sprudlande livsglädje som smittade av sig på andra människor. Jakob hade lätt för att tänka positivt och se framåt, även när det var svårt. Han tyckte om skämt och bus och hade lätt för att skratta. Jakob var omtänksam och artig, han var vetgirig och snabbtänkt. Han var också viljestark och ville genomföra det han hade bestämt sig för. Jakob hade en stor kämparglöd och Jakobs pigga blå ögon glömmer vi aldrig. Säkert fick Jakob alla dessa gåvor för att bla vara väl rustad att möta svårigheterna i sitt liv. Det är med stor glädje och tacksamhet vi tänker på Jakob och alla glada/roliga minnen vi har.
Jakob var under sin sjukdomstid en oerhört tapper och kämpande kille. En liten riddare som gång på gång tvingades ut i en strid som han helst hade velat slippa. Jakobs svåraste kamp började i höstas, för att bli frisk skulle han genomgå en operation, som gjorde att Jakob blev förlamad från midjan och nedåt, han skulle förlora, flera annars så självklara funktioner. Jakob godtog detta, för han ville så gärna leva, hans önskan och mål var att få bli 100 år. Allt går bra, Jakob återhämtar sig snabbt efter operationen. Han börjar att ”hitta sig själv” i den nya tillvaron, firar jul och nyår hemma och har trots allt det ganska så bra. Därefter fortsatt habilitering på Bräcke, Jakob tränar hårt, snart kan han börja skolan och träffa sina kompisar igen. Då kommer detta obeskrivligt svåra besked. Sjukdomen har tagit ett nytt, starkt grepp om Jakobs kropp. Trots det lidande och de svårigheter som Jakob gick igenom, sin sista tid i livet, så hade han sådant som gav kvalitet på tillvaron. Jakob kunde vårdas i sitt hem, med den trygghet och gemenskap det innebär. Han kunde vara på sitt rum, med sina saker omkring sig. Han kunde vara tillsammans med de människor som han älskade mest, de människor som betydde mest, mamma, pappa, storebror Markus och lillasyster Johanna, och han kunde ha sin kära lilla katt Lasse hos sig i sängen och gosa med. Sportlovsveckan var en bra vecka. Jakob var ganska pigg, kompisar kunde hälsa på och syskonen var hemma. Jakob och Markus hade tid och aktivitet tillsammans. Något som också gav kvalitet åt Jakob var hans starka barnatro, ofta knäppte han sina små händer och bad till Gud. Jakob var trygg i sin tro, och vad som än hände, visste han att han aldrig lämnades av Gud. Till slut orkar inte vår lille tappre riddare mer, Jakob somnar stilla in och bärs av änglarna hem till Gud. Jag vill avsluta med Jakobs egna ord. När vi den sista tiden hälsade på hos Jakob och skulle gå hem och sa; Hej då Jakob, så sa han; ”Hej då, vi ses igen”, och precis så är det. Detta är inget definitivt slut. Har vi samma tillitsfulla tro på Jesus som Jakob hade, så får vi träffa honom i himmelen. Tänk vad underbart att då få säga till Jakob: Hej Jakob, nu ses vi igen.

Skriv om mig själv Jakob skriver dikt i skolan september 2007 Jag är 10 år och är en kille och jag vill bli snickare. Jag gillar att va i andra länder. Och jag gillar att leka med kompisar och spela dator. Jag gillar att åka båt och bada. Namndikt Jag gillar att spela data Alla båtar gillar jag Klass 4A gillar jag Ordentlig det är jag Barn det är jag